2017 besökte jag Ukraina under en veckas reportageresa. Jag träffade och lärde känna människor, familjer och företagare, främst inom lantbrukssektorn och livsmedelsindustrin.
Att vakna denna morgon till beskedet att Ryssland gör verklighet av hotet att invadera Ukraina är fruktansvärt och hemskt.
Mitt eget inre vibrerar och hela Europa darrar.
Detta är Sven Sechers tankar på morgonen den 24 februari 2022.
Jag tänker på ukrainarna, som utifrån en oändlig kamp under många år, nu utsätts för ytterligare påfrestningar av en storlek som jag tror att de flesta av oss svenskar har svårt att sätta oss in i.
Jag tänker på de vanliga människor och familjer som jag träffade 2017. Barn, yrkesverksamma och äldre. Hur ser deras vardag ut framöver? Riskerar de sina liv? Kan de stanna i sitt hemland?
Jag tänker på de lantbrukare och företagare som med mycket arbete och eget risktagande nu riskerar att förlora sina livsverk. Några av dem som jag besökte 2017 hade tvingats iväg efter den ryska aggressionen 2014. De kunde redan då inte stanna vid sina gårdar och anläggningar östra delen av landet, istället stod deras framtid i att försöka starta på nytt i Kievområdet och västra Ukraina. Hur går det för dem nu?
Jag tänker på regerings folk med ministrar och stabspersonal i Ukraina. Vad händer nu på jordbruksdepartementet som jag besökte 2017. Hur länge blir personalen kvar på jobbet i Kiev, eller måste de också fly?
Hur länge håller ukrainarna emot och vad kommer att hända med landet och dess folk? Hur stor blir blodspillan? Fruktansvärt!
Ukraina är ett land som trots problem och korruption av stora mått, är en demokrati och har medborgare som strävar mot frihet av västerländskt format.
Jag tänker även på de vanliga ryska medborgarna, i synnerhet de som har släkt och vänner i Ukraina och ser varandra som broderfolk. Men även på övriga ryssar som tvingas leva utan tillgång till fria medier och adekvat omvärldsinformation, vanliga människor som vill ha fred och som inte sympatiserar med Rysslands despot Vladimir Putin.
Ukraina ligger nära oss. Vi är grannar och vi är berörda. Jag anser att vi i väst, Sverige och EU, ska stödja och öppna våra famnar för ukrainarna. Hur vi bäst stödjer dem, bör vi fråga ukrainarna själva.
Flyr de för sina liv så ska de vara välkomna till oss. Vi har fred, vi har råd och vi har plats för dem.
Sven Secher
Tidig morgon den 24 feb 2022.
Nu har nio månader passerat sedan ovanstående spontana text skrevs. Och kriget pågår alltjämt och terrorn mot ukrainarna är värre än någonsin och ingen ände kan ännu skymtas i krutröken över det ukrainska landskapet och landets befolkning.
Många döda och ingen värme, vatten eller elektricitet för de som ännu är kvar i landet. I morse rapporterades i medierna att 18 miljoner ukrainare lever i akut nöd och behöver omedelbar hjälp med grundläggande saker som mat och värme.
Många jobbar med att på olika sätt stödja Ukraina och landets befolkning.
Den 12 november hade vi i kaféet på Näsets Gröna en liten insamling till Ukraina.
Läs om det genom att KLICKA här.
Sven Secher den 14 november 2022.