Växtgrupp 3. Denna artikel ingår i artikelserien "Våra Grönsaker på Näsets Gröna"

 

Apiaceae

Flockblommiga växter, "selleriväxterna"

Morot, palsternacka, rotpersilja, dill, persilja, selleri med mera

Morötter samt persilja och dill hör till våra allra mest älskade grönsaker inom denna växtgrupp 'Apiaceae" men även de övriga är lättodlade och underbara att ha i matlagningen.

Denna växtgrupp kallas ofta i dagligt tal för de flockblommiga eller selleriväxterna.
Längst ned på denna sida finns en bild på vackra blommor från denna växtgrupp.
 

   

Både rotfrukter och bladväxter
I växtgruppen Apiaceae (de flockblommiga) ingår följande växter:
Morot, palsternacka, rotpersilja (benämns även som persiljerot), fänkål, dill, persilja och selleri, såväl blekselleri (stjälkselleri) som rotselleri (fjärde bilden ovan). Således både rotfrukter och bladgrönsaker (som dil, persilja och stjälkselleri). Nämnas kan att även blasten från rotfrukterna kan användas (mer om det längre ned i texten).

Om de flockblommiga, Apiaceae
Växterna i denna grupp är korsbefruktade och det är insekterna som ser till att befruktning sker, framför allt bin och vissa flugor. Blommorna består av många små blommor som sitter karakteristiskt i "flock". Fröerna är egentligen nötter och de sitter två och två tillsammans före fröskörden. Observera att man vid fröodling behöver ha långa avstånd mellan olika sorter inom samma art, helst minst tusen meter. Se också upp till exempel med palsternackans korta grobarhetstid (använd ej gammalt frö).
Att vara fröodlare är ett "eget yrke" som kräver specifika kunskaper, vilket vi inte ger oss in på att berätta om här.

Flockblommiga i grönsaksodlingen på Näsets Gröna
Morot, palsternacka, rotperslja, rotselleri samt dill och persilja är väldigt populära bland våra kunder på Näsets Gröna och odlingen av dessa flockblommiga växterna är därför mycket central.
Låt oss börja med morötterna. Vi odlar både tidiga och sena sorter, både korta koniska och längre avlånga och de med smala eller breda "axlar". När det gäller färger så finns  röda, gula, vita, lila, orangea och andra mörkare färger. Även färgerna inuti roten kan variera.
Givetvis väljer vi också sorter utifrån önskemål om tidig skörd eller sen skörd och lagring. Även smakvariationerna är stora mellan olika sorters morötter: söt, besk, saftig, spröd eller kraftfull (riktigt smakrik).
Vi odlar flera sorter även av palsternacka och rotselleri, samt av kryddorna dill och persilja, men kortfattat kan man säga att sortvariarionerna inte är lika stora där som för morötterna
(Vi berättar mer om specifika sorter längre ned i texten).

Om odlingen
Läge och jord: Morötter trivs i lättare jordar, till exempel en mullhaltig sandjord. I tung och tät lerjord har rötterna svårt att tränga ned och de blir i sådan jord ofta missbildade. Men lerjord fungerar om strukturen är god. Odlingsläget bör också vara luftigt (lite vind fläktar kanske bort ohyra, se nedan).
Palsternackor och rotpersilja vill också ha en mullhaltig lätt jord men den kan näringsmässigt gärna vara lite kraftigare än morotsjorden. Rotpersiljans rot är mindre än palsternackans och kräver därför ett inte lika djupt jordlager.
Rotsellerin är värmekrävande och vill ha en mullrik, djup och fuktighetshållande jord.
Dill trivs bäst i en blandning av sol och halvskugga och i en lucker jord som behåller fukten, gärna något lerhaltig. Persiljan är lättodlad och trivs i de flesta lägen och jordar.
Fänkål växer bäst och jämnast (som ger jämna och fina skördeknölar) i lättare jordar och i skyddade och varma lägen.

Vatten: Alla växter mår väl av en jämn vattentillgång men i denna växtgrupp är (enligt våra erfarenheter) rotsellerin den växt som kräver mest vatten (och näring) för god tillväxt. Fuktighetshållande jord är önskvärd.

Näringsbehov: Moroten behöver god tillgång till kalium och lämpliga gödselmedel är då väl brunnen stallgödsel, naturgödsel, kompost, träaska och stenmjöl. Däremot behövs inte så mycket kväve. För mycket kväve i morotsbäddarna leder till att rötterna spricker och att blasten växer mer än rötterna. Onödigt mycket näring försämrar även lagringsegenskaperna.
Palsternacka och rotpersilja kräver mer näring än moroten, inklusive tillgången till kväve. Dock kan sägas att rotpersiljan är något mer krävande än vad palsternackan är.
Alltså när det gäller näringsbehov: Lite som "tripp" (morot), "trapp" (palsternacka) och "trull" (rotpersilja).
För selleri brukar mikronäringsämnena natrium, magnesium, mangan och bor nämnas som särskilt viktiga. Tillför fin kompost och naturgödsel. Både dill och persilja brukar beskrivas som "förnöjsamma" när det gäller näringsbehovet (se ovan om jorden).
Rotselleri växer bra på eftersommar och tidig höst, vilket gör att gödsling bör fortsätta under säsongen. Vi lägger på färskt näringsrikt gräsklipp i omgångar kring rotsellerin men notera också att kalium är väldigt viktigt för rotsellerin. Vi tillför det med egen träaska. Tång är också bra för rotsellri, som den strandväxt den ursprungligen är.
Fänkålen är inte särskilt näringskrävande men jämn tillgång på vatten brukar framhållas som viktigt.

Ogräs och ohyra: Med en god växtföljd så blir problemen små men vissa risker finns. Moroten kan drabbas av morotslusen och morotsbladloppan. Bladen blir då små och krusiga medan rötterna kan förstöras av de gångar som morotsflugans gulvita larver gör i roten. För att motverka dessa problem är en bra växtföljd viktig och ta gärna bort utgallrad blast från odlingsjorden. Doften från blasten kan nämligen locka till sig skadegörare. Nässelvatten, träaska, kalk, stenmjöld och algomin brukar nämnas när medel som motverkar problem i morotsodlingen diskuteras.
Även rotselleri kan besväras av morotsflugan, och selleriflugan, på så sätt att larverna gräver gångar i roten.
Ogräs kan lätt bli en besvärlig konkurrent till alla dessa rotfrukter vid direktsådd i odlingsbäddarna. Håll efter men var försiktig så att du inte stör roten, rötterna missbildas vid störningar.

Sådd
Att förodla morots- palsternacks- och rotpersiljeplantor är svårt, rekommenderas ej. Rötterna störs nämligen vid omskolningar och utplanteringar (jämför ovan, vid ogräsrensning).
Sådden sker således direkt på friland och den kan göras tidigt, redan vid cirka 7 graders jordtemperatur gror dessa fröer. Höstsådd är också ett alternativ. Morotsfröerna är små och det kan lätt slinka ner för många i såraden, vilket får till följd att gallringsarbetet blir stort. Så därför med stor noggrannhet, vi brukar lägga två fröer per fem cm. Målet är 2-3 cm plantavstånd för tidiga morötter och minst fem cm för större höstsorter. Sådd i omgångar av tidiga sorter ger kontinuerlig skörd.
Senare morotssorter växer snarare bättre på hösten än under högsommaren. När lagring är målet, så ganska sent.
Observera att alla flockblommiga växter, möjligen undantagen moroten, tar mycket lång tid på sig för att gro (3-4 veckor). Särskilt palsternackan kan ta lång tid på sig vid groningen. Därför är det bra att vara tidigt ute vid sådden. Man kan också för att påskynda groningen, blötlägga palsternacksfröerna i ljummet vatten något dygn före sådden.
Vattna i raderna före sådden och var noga med att jorden alltid är fuktig. Att hålla reda på raderna och klara ogräsbekämningen är därför en utmaning under groningstiden. Täckning av sådderna med fiberduk är då bra.
Rotsellerin däremot, förodlar vi alltid, liksom persilja. För dill tillämpar vi både förodling och direktsådd.
Rotselleri sås tidigt då utvecklingstiden är lång. Fröna ska läggas ytligt eftersom de är ljusgroende. Från sådd till skörd får man räkna med nära fyra månader. Vi sår den först rotselleriomgången under vecka 9.
Fänkål förodlas också hos oss, men direktsådd fungerar också. Man bör vara försiktig med rötterna vid utplantering då störningar – även ojämn vattentillgång och temperatursvängningar – kan utlösa blomning och försämrad form på rötterna.

Gallring och plantutsättning
Morötterna brukar vi ofta "gallringsskörda", om sådden är väl utförd (se ovan). Om alltför många frön har lagts i såraden blir gallringsarbetet omfattande. Men utan gallring av morot, palsternacka och rotpersilja blir rötterna tunna som blyertspennor, så det är bara att jobba på och gallra väl.
För morot rekommenderas 5 cm plantavstånd och 25 cm radavstånd, för palsternacka 12 respektive 40, för rotpersilja 10 respektive 30.
När rotselleriplantorna sätts ut gör vi det med 30 cm plantavstånd och 50 cm radavstånd och fänkålen sätter vi ut på 20 cm plantavstånd och 45 cm radavstånd. Plantorna sätts relativt djupt, så att stjälkens bas hamnar i jordytan (marknivå).
Om man vill ha fina rötter (knölar) på rotsellerin, kan man puts av småskotten under augusti månad. Om knölen sitter djupt, fös undan jorden, putsa, och för tillbaka jorden.

Skörd
Så fort morötterna börjar få färg, har de också smak. De kan därför skördas tidigt om man vill det och de små smala primörerna är efterlängtade när den tidiga skörden kan dra igång. Det är också viktigt att tänka på att skörda tidiga morötter ganska snart, annars spricker de och tappar i kvalitet. Sena sorter som växer bra på  hösten (se ovan) bör dock skördas innan blasten börjar vissna. När blasten är fräsch och grön, mår också roten bra.
Om du är sent ute och frosten hinner före din skörd, så är det ingen fara. Lite kyla tål morötterna men låt dem tina på landet innan du skördar. Vi brukar på senhösten täcka i landet kvarstående morötter – och andra rotfrukter – med löv och gräs. På så sätt kan vi skörda långt in på vintern, ibland ända fram på vårkanten.
Var försiktig med rötterna vid skörd för lagring, stötar försämrar hållbarheten. Behåll också någon cm av blasten och lägg rötterna i sand, torra löv eller dylikt. Vi lagrar även morötter utan täckning i vår källare. Det viktiga är att temperaturen är låg, ned mot 0 grader och att det inte är för torrt i utrymmet.
I kylskåpet håller sig rotfrukterna väl med blasten bortskuren, i plastpåse eller fuktig handduk.
Palsternackorna bör skördas sent på hösten om man vill utnyttja höstens goda tillväxtperiod. Man brukar också säga att palsternackorna smakar som bäst efter frost. Vi har konstaterat att palsternackor mycket väl kan stå kvar i jorden under vintern och att de smakar fantastiskt gott när man tar upp dem tidig vår, men det förutsätter att man tar upp dem så snart de och jorden tinar upp. Vi har skördat mycket fina palsternackor långt in i april, men då har vi täckt dem med organiskt material så att frosten inte alls har nått ned till rötterna.
Rotpersiljan kan skördas som palsternackan.
Rotsellerin växer, som nämnts ovan, länge och bra på hösten. Men du kan även skörda dem små små, lite tidigt (augusti). När de får växa vidare och blir stora så är de relativt tåliga mot lite kyla och frost. Men täck knölarna när det blir kallare, och låt dem tina i landet för skörd om de frusit. Förvaras i källare på samma sätt som de övriga rotfrukterna ovan.

Dill och persilja kan skördas löpande. De växer upp igen för förnyad skörd. Dillen går att både torka och frysa in (före blomningen) och när man vill ta hand om dillkronorna för inläggningar bör de klippas av när blomningen nästan är över. Persiljan växer fint under hösten, och efter övervintring kan man skörda också under våren. En lättare täckning av persiljan underlättar övervintringen. Liksom dillen, går det bra att både torka och frysa in persilja.
Fänkål skördas efterhand när knölarna når lagom storlek. Täckning och kupning gör att de kan stå kvar endast en kortare tid och de tål heller inte frost, möjligen någon natt med lätt frost. Inte heller lagring i källare kan fungera längre än några veckor.

De flockblommiga och maten
Morot: Låt oss börja med blasten i maten. Av morotens blad (blasten) kan man göra pesto eller så fräser du dem i pannan och äter det som spenat. Koka, mixa, trixa och prova dig fram.
Moroten kan ätas rå, skivas eller rivas. Att lätt koka eller steka (på platta eller i ugnen) den lockar fram morotssmaken på ett fint sätt. Blanda gärna morötterna med andra rotfrukter i kökets matlagning.
Du kan även mjölksyra denna rot eller göra morotspuré och morotsjuice. Variationsmöjligheterna (och recepten) är således väldigt många när det gäller morot.
OM moroten inte behöver skalas, för att få bort jord, så avstå gärna det. Kanske räcker det med att skrubba moroten. När det naturliga "morotsskinnet" för vara kvar i tillagningen behålls mer av smaken
OM morötterna har tappat sin spänst och blivit lite sega, så är ett bra tips att lägga dem i kallt vatten. Då blir de, om inte som nyskördade, riktigt fina igen.
Palsternacka: Tillaga och servera gärna palsternackan tillsammans med andra rotfrukter. Vill du att palsternackans ska bli så söt som möjligt så koka den länge. Vill man å andra sidan något minska palsternackans ibland starka smak och sötma, så kombinera med mjök, grädde eller smör. Citron kan också vara fint med denna rotsak. Palsternackan är fin att råsteka (skuren i mindre bitar), i stekpannan eller i ugnen. Är bitarna stora kan de först kokas lätt i saltat vatten, då de lätt bränns om man steker dem för hårt. Palsternackan passar även bra för mjölksyrning.
Liksom för moroten: Skala bara när det behövs. Med "palsternacksskinnet" kvar, behålls de naturliga smakerna och den fina konsistensen bättre.
Rotpersilja: Bladen smakar ungefär som slätbladig persilja och du kan mycket väl plocka ett och annat blad från den växande rotpersiljeplantan. Men ta inte för mycket, för då bromsas rotens tillväxt. Rotpersiljan är en typisk rotfrukt som man med andra rotfrukter blandar i grytor och soppor. Den går även att råsteka och fritera. Ungsstek den också, gärna med skalet kvar (se ovan om "skinnet" för morot och palsternacka).
Rotselleri: Är detta den smakrikaste rotfrukten? Ja, kanske. Många tycker verkligen om den starka och dominanta smaken, medan den för några kan kännas lite väl kraftfull. Blanda gärna rotsellerin med potatis och andra rotfrukter men den blir också oerhört fin och god ensamt majestät, som helstekt i ugnen eller som krämig pure´eller soppa.
Rå kan rotsellering finstrimlas och läggas i sallader exempelvis som vinägrett. Snabbt och enkelt används den, där smaken kommer fram fint, när den kokas i bitar eller som strimlad i saltat vatten eller buljong för att sedan kanske vändas i kryddsatt smör. Du kan även steka bitar av rotselleri mjuka med fin stekfärg, då kommer smaken fram oerhört fint. Annars är rotsellerin alldeles utmärkt i en rad olika soppor och grytor, recepten är många.

Dill och persilja
Dill och persilja, de två bladgrönsakerna i denna växtgrupp, Apiaceae, de flockblommiga, används som bekant på så många olika sätt i kryddsättningen av mat. Vi går här inte in närmare på detta.

Till sist: Hur ser man skillnad på en palsternacka och en rotpersilja? Båda är ju vita och växer på ungefär samma sätt. Jag (=Sven) ser skillnaden bäst på formen och storleken. Men man kan med en van och tränad näsa, även känna skilja dem åt på doften. Palsternackan luktar mer jord och är sötare.
Man kan också se att rotpersiljan har en liten "hals" där bladen tar vid, medan palsternackan är mer "nedsjunken". Enklast är det dock att skilja dem åt genom att palsternackan (i rätt jord) sträcker sig längre ned i jorden och blir längre än vad rotpersiljan gör.

SORTER
Näsets Gröna odlar totalt ett tjugotal sorter inom denna flockblommiga växtgrupp

Morot: ‘Resistafly’, ‘Laguna’ (röd), Purple Haze’ (lila), ‘Yellostone’ (gul), ‘Nantes’, ‘De Saint-Valery’ (höst) med flera
Palsternacka: ‘F1 Gladiator’, ‘Guernsey’ med flera
Rotpersilja: ‘Halvlång Berliner, ‘Halblange’ samt eget BE-frö
Rotselleri: ‘Mars’
Sötfänkål, blad: eget BE-frö
Knölfänkål: ‘Perfection’ samt eget BE-frö
Dill: ‘Tetra’, ‘Bouwuet’, ‘Como’
Persilja: ‘Grüne Perle’ och ‘Moss Curled 2’ (båda krusbladiga) samt ‘Gigante d’Italia’/Hilmar’ och ‘Laura’ (båda slätbladiga)

Mycket vackra
Nedan, välkommen till en bild på vackra blommor från denna växtgrupp

Flockblommigas blommor. På bilden ser vi palsternackans blommor.