Näsets EGEN Rosenknoppspelargon

Mer än 100 år med samma Rosenknoppspelargon

När familjen runt sekelskiftet (1800-1900) skulle ut på promenad på Ultuna utanför Uppsala drog det alltid ut på tiden innan de kom iväg. Skälet var Lilly Åderman, och hennes kärlek till sina blommor.

“Jag ska bara se över pelargonerna”, förkunnade hon innan de kunde lämna bostaden med hennes kära blommor.

Lilly älskade framför allt sina pelargoner och att lämna dem, om så bara för en kort promenad, skapade något som kan liknas vid separationsångest hos henne.

Gammal moderplanta
I centrum för livet med pelargonerna stod “moderplantan” som var planterad i en ståtlig järnkruka från år 1789. Det var denna Rosenknoppspelargonen som skulle ges den bästa övervintringen och det var från denna planta som sticklingar togs under många år.

Från Ultuna till Näset
Hennes ömt vårdade pelargoner med den röda Rosenknoppspelargonen i centrum togs över av hennes yngsta dotter Ann-Mari Åderman. Hon föddes av Lilly i den västra lilla flygeln på Ultuna år 1903 och Ann-Mari som växte upp med pelargonerna tog väl hand om dem i sitt vuxna liv.
1939 tog hon med Rosenknoppspelargonen (moderplantan samt ett antal plantor och sticklingar) till hennes och maken Robert Torssells lilla gård Näset i Vassunda socken, 25 km söder om Uppsala. Nämnas kan att det inte fanns någon bilväg ända fram till Näset, utan man färdades per båt i denna norra del av Mälaren, med pelargoner och annan packning. Resan skedde med reguljär ångbåtstrafik från Uppsala och ibland egen roddbåt från Krusenberg.
Rosenknoppelargonerna sköttes väl på Näset och togs över av paret Torssells dotter Maria Torssell som också hon växte upp med pelargonerna och prydde sina hem och tog sticklingar under många år.
Maria lämnade i sin tur Rosenknoppspelargonen vidare till sina och maken Arne Sechers fyra barn men det var bara dottern Christina Secher som visade intresse för pelargoner.
Med kunskap skötte Christinas om Rosenknoppspelargonen. Sven (äldste sonen) var däremot ointresserad, så genuint trött det ständiga familjesnacket och “pysslandet med dessa blommor”. Inte minst var han sedan barsnben trött på kånkandet av järnkrukan med moderplantan (se bild nedan). Vid risk för regn, kyligare väder och framför allt frostgrader så skulle krukan bäras in, för att sedan dagen efter tas ut i solen igen. Och inför vintern skulle den tas till sin vinterförvaring.

Man kan ändra sig
“Blomman tar för mycket tid”, dundrade Sven som barn och tonåring och under flera decennier ville han inte befatta sig med pelargoner. Detta trots att Sven alltid har haft ett stort intresse för växter och odling, främst grönsaksodling.
Alltnog, vid passerandet av 65 år och inspirerad av systern Christina, gav Sven upp. I dag “pysslar” han gärna med pelargoner, i synnerhet den egna Rosenknoppspelargonen.

Sekellångt arbete, som fortsätter
Vi är nu framme på 2020-talet och mer än hundra år har passerat sedan Lilly inte ville gå på promenad. Rosenknoppspelargonen vårdas av Lilys barnbarns barn.

Pelargonhörnan
Och var finns då järnkrukan med 2000-talets moderplanta? Jo, den vårdas på allra bästa sätt i “Pelargonhörnan” i trädgården på Näsets Gröna. Och moderplantan finns i järnkrukan från år 1789.

Läs mer om pelargoner i artikeln "Pelargoner ger stor glädje med enkel skötsel".

Sven Secher

Nedan ses järnkrukan från år 1789,
med moderplantan av Näsets EGEN Rosenknoppspelargon.