Växtgrupp 2.
Denna artikel ingår i artikelserien "Våra Grönsaker på Näsets Gröna"

Amaranthaceae MÅLLVÄXTER

Betor, mangold, spenat, mållor och amarant

Rödbetan är den klassiska grönsaken i denna växtgrupp, Amaranterna och på latin Amaranthaceae.
I dag är gulbetan minst lika populär och även cirkelbetan har seglat högt upp på "betlistan".

Andra populära grönsaker som hör till denna växtgrupp är mangold och spenat, samt den växt som går under just namnet amarant.
Däremot odlar vi inte trädgårdsmålla. (Vild målla förekommer dock, mer som ogräs 😕.

(Nämnas kan att senare forskning har placerat mållväxterna familjen Chenopodiaceae. Men vi fortsätter att kalla dem mållväxter, eller "amaranter" tillhörande familjen Amaranthaceae.)

Om mållväxterna, amaranterna
Mållväxterna finns som både ett- och tvååriga och fröerna sprids med vinden. Det är lätt att ta fröer från till exempel mangold till den egna odlingen, men se upp med risken för korsbefruktningar.
Mållväxterna har mycket länge funnits som odlad matråvara till människor. Man talar om 2000 till 4000 år tillbaka i tiden, men den kom senare till Europa och sägs ha spridits på vår kontinent av romarna.

Mållväxter i grönsaksodlingen på Näsets Gröna
På Näsets Gröna odlar vi alla här nämnda mållväxter. Allihop förskönar trädgården med sina vackra och mycket användbara blad.
Vi odlar klassiska spenaten med olika sorter samt den mer storvuxna mangolden som i vissa sorter visar en sprakande färgrikedom som är mycket dekorativ i färger som gult, rött, rosa, orange, purpurrött samt givetvis grönt. Bladen kan gärna tas in och sättas i vaser och vid självplock i våra sommarblomsodlingar pryds inte sällan blombuketterna även av mangoldblad i fantastiska färger. Men främst odlas de för de matiga bladen (se nedan).

Men kanske är växtgruppen mer känd för sina rotfrukter i form av betor i olika färger som röda, gula och polkagrisfärgade (cirkelbetor), samt i olika former som klotrunda, ovala eller långsmala.

Det finns även en växt bland mållväxterna (amaranterna) som heter Amarant. När den används som grönsak så äts de späda bladen ungefär som spenat. Det sägs att även fröerna går att använda men det har vi inte provat på Näsets Gröna. Amarantbladen är mer dekorativa med sina intensiva (ofta röda färger), än direkt god och intressant för mathållningen. Men visst går det att äta bladen. Vi odlar den dock till och från för färgernas skull. Bland annat sorten blodamarant för sitt vackra utseendes skull.
Vi har även amaranten 'Rävsvans" som blomster i snittblomsodlingarna. Den är fin att blanda in i sommarblomsbuketterna och uppskattas under sommarens självplockningsdagar i vår trädgård.

Om odlingen
Läge och jord: Mållväxterna trivs (enligt gängse rekommendationer) bäst i sand- och mojordar, alltså ganska lätta mulljordar. Men faktum är att de hos oss har vuxit väldigt bra även i rejäla lerjordar.
Vatten: Vattenbehovet är inte jättestort, viktigare är att tillgången är jämn till de ganska ytliga rötterna. Dock gillar betan, som den strandväxt den från ursprunget är, att duschas med vatten. Så här kan spridaren ibland få stå på i kortare stunder. Algomin och havssalt sägs också gynna betans tillväxt.
Näringsbehovet är inte särskilt stort när det gäller betor. Tvärtom så kan för mycket kväve ge överstora (förvuxna) och lite håriga och konstiga rötter. Vi lägger dock på gräsklipp i måttliga mängder, vilket brukar fungera fint. Mer noggrann ska man vara med kalium, vilket vi till en del säkerställer med tillförsel av träaska (vedaska). Men även här behövs inga mängder. Stenmjöl kan vara annan kaliumkälla. Borbrist brukar också framhållas som en eventuell orsak till dålig kvalitet på betorna.
Mangold behöver med sin kraftiga bladutveckling dock något mer kväve än betorna. Vi lägger på färskt gräsklipp i omgångar.
Ogräs och ohyra: Betorna är inte jättekänsliga för konkurrens men självklart måste ogräset hållas efter. Se dock upp så att du inte skadar rötterna vid hackning, då de växer ganska grunt i jorden. Några andra problem med odlingen har vi inte stött på.
Bäst kvalitet får man – som så ofta i odlingar – när jorden håller en fin struktur och tillgången på vatten och näring är jämn. Då blir både tillväxten och kvaliteten god.

Sådd
Fröet är knöggligt och ganska stort och ofta kommer det upp mer än en planta från det kompakta sammansatta fröet. Vi låter ofta båda skotten gå upp, och försöker då gallra bort den ena vid första skörd.
Vi försår all rödbetsodling 2 cm ner i jorden i pluggbrätten inomhus från i mitten av april (v 15-16) och sedan sår vi i ytterligare ett antal omgångar för att ha tillgång till betor löpande under hela säsongen.
Vanligen har vi efter första sådden i april, planerat in sådd av betor i veckorna 19 och 24 samt ända fram till veckorna 27-28 i början av juli. Det brukar inte vara några problem att hinna få skörd av dessa senare sådder, och det är också bra att så ganska sent om man vill vinterförvara betorna. Med sen sådd och bra förvaring i låg temperatur så undviker man att betorna blir för hårda och för stora.
Tiden från sådd till skörd brukar beräknas till knappa två månader (45-60 dagar).

Plantutsättning
Vi brukar inte omskola plantorna utan de sätts ut direkt från pluggbrättena. Vi sätter betplantorna på 5 cm plantavstånd och cirka 30 cm radavstånd.
Ibland ... hinner man inte göra allt i rätt tid, eller hur? Men betorna är härvidlag vänligt sinnade. De hör till de grönsaker som hos oss har visat sig vara "tåliga" när det gäller att "bli kvar" lite för länge i såbrätten, när utsättningen av plantorna dröjer. Så fort plantorna kommer ut i odlingsbädden sätter de igång tillväxten fram till skördestorlekar. Betor är lättodlade.

Mangold odlas på liknande sätt men med plantavstånd på 10-15 cm och radavstånd på cirka 50 cm. Tiden från sådd till första skörd är lika lång som för betorna, cirka 55 dagar. Vi försår och driver vanligen upp plantor för utsättning även för mangolden.
Spenaten däremot, är snabbväxande så här sker sådderna oftare och här tillämpar vi direktsådd. Men se upp för varma sommarperioder, då går spenaten lätt i blom och det goda skördandet är därmed över för de plantorna. Detta kan även inträffa för mangold.

Skörd
Vid skörd av betor är såväl roten som blasten värd att ta vara på, och visst är det en härlig känsla att få greppa ett nyskördat knippe betor. Underbara primörer.
Röd- och gulbetsblasten påminner i mycket om mangolden men mangoldens stora vackra blad ger mer och mangoldsblasten kan skördas många gånger per säsong, då tillväxten fortsätter kontinuerligt. Likadant är det med spenat.
Mangold är också ganska köldtåligt så några lättare frostnätter på hösten brukar inte stoppa mangolden. Det är härligt att skörda den färska spänstiga mangolden långt in på hösten.
Bryt av blasten vid basen men du kan också kapa hela plantan. Det kommer alltid upp nya blad i god tillväxt. Den skördade mangoldblasten är känslig för värme och uttorkning. Sätt den därför i kallt vatten eller lägg in bladen i kylen, gärna i slutet kärl eller plastpåse.
Betorna bör tas upp innan de hårdare frosterna kommer och vid lagring ska det behandlas varsamt, då de lätt "blöder". Spara rötterna och några cm av blasten vid inlagring i källare eller stuka. Lägg gärna sand eller löv runt betorna, och håll låg temperatur och relativt hög fuktighet. Sent odlade betor som skördats och lagrats rätt, har ett kraftigt skal men också en fantasiskt kraftig och god smak.

Mållväxterna i maten
Betor: Den klassiska användningen av rödbetor är som lättkokta serverade med smör och salt. En riktigt klassisk delikatess. Du kokar alltså betan med skalet på, inklusive en liten bit av roten för att behålla färg och smak. Efter kokningen sköljer och gnider du av blasten under kallt vatten. Lång koktid: Observera att kokningen tar lite längre tid än den gör för potatis, så om betorna utgör förrätt, särskilt om de är stora – sätt på dem i tid.

Men betan kan användas till så mycket mer:
De riktigt tidiga krispiga primörerna kan skivas tunt direkt i en sallad. Gulbetan är här att föredra, då rödbetan lätt "blöder" och därmed färgar de övriga salladsingredienserna.
De större och senare betorna läggs ofta in i till exempel ättika. Betans sötma balanseras fint med citron, vinäger eller ättika. Man kan även mjölksyra betorna eller koka mustiga soppor av rödbetorna (vanligt i Ryssland med flera östeuropeiska länder).
Betorna kan även stekas på spisen och i ugnen, samt grillas. Eller rivas grovt och med kryddor stekas som plättar.
Det går fint att spara kokta betor i kylen som sedan enkelt kan tas fram för att berika sallader och andra maträtter.
Betornas variationsmöjligheter är många!

Mangolden: Mangoldbladen kan användas runt dolmar (som kålblad) men de äts även efter såväl kokta som stekta, på spisen eller i ugnen. Det finns även recept för grillning. Tillbehör som brukar nämnas vid tillagning av mangold är citron, grädde, smör, ost, vitlök, purjolök, senap och parmesan. Variationsmöjligheterna är många och i andra recept används mangolden tillsammans med ägg, tomater, potatis och rotselleri. Ett annat enkelt sätt är att fylla på med mangold i en soppa i slutet av koktiden.
Mangoldbladens stjälkar kan även skäras rena och serveras ungefär som sparris. Och om man vill använda stjälken tillsammans med bladen kan man förkoka eller försteka stjälkarna.
Bladen kan även frysas in efter kort uppkok i saltat vatten. Efter uppkoket bör de kylas och vattnet kramas ur en smula. Fräscht att ta fram ur frysen för att fylla gratänger, pastarätter med mera med en färgrik grönsak. De vackra mangoldfärgerna dämpas eller försvinner helt vid tillagning.

SORTER
Betor
Gul: ‘Golden Eye’, ‘Burpees Golden’,
Röd: ‘Crosby Egyptian’, Detroit Globe’, ‘Forono’ (avlång) samt ‘Egyptisch’ och ‘Crapaudine’ (båda BE-frö)
Cirkel: ‘Chioggia’ samt BE-frö från “Vildmorin”
Mangold: ‘Rainbow Chard’, ‘Bright Lights’ samt BE-frö från “Vildmorin”
Spenat: ‘Palco’
Amarant: 'Bladamarant'

Med hälsningar från odlarna på Näsets Gröna!
Se även bilder nedan.